Tillbaka vid tangentbordet
Så har jag nu äntligen tagit mig till tangentbordet igen. Jag kom ju hem i torsdagskväll, men det har inte blivit av att plocka upp datorn efter resan. Då blir det inte heller av att sätta sig och skriva blogg. Mitt mål är ändå att det ska komma nåt typ varje dag jag har tillgång till dator. Får se vad det blir med det.
Bilder ja... Jag undrar om de går att lägga ut på "bilddagboken", eller vad det heter. Det är ju så många bilder. Det är ju inte jättepraktiskt att lägga upp bilder på bloggen. Därför blir det ju bara några åt gången här. Men jag ska lösa det på nåt sätt. Imorrn är det ju söndag och då borde jag få lite tid att fixa med det där.
Det jag vill säga om lägret är att det var konon. Det är ett mycket speciellt läger. Man kan ju egentligen inte säga att det är ett ungdomsläger. För det är med lika mycket vuxna som barn och ungdomar. Detta bidrar till en mycket trygg stämning. För er som inte fattar vad jag pratar om så är det ett skidläger som vår församling gör tillsammans med Pingst- och Missionsförsamlingen i Hånger. Det är också mycket ovanligt, åtminstone för mig, att tala till vuxna som inte tror. Vi hade nämligen tre kvällar med bibelstudier som var obligatoriska. Även sista kvällens nattvardsstund var obligatorisk. Det är väldigt roligt att försöka tala och beskriva tron för människor som ännu inte tror. Det är ju det jag vill. Och det är också en utmaning att förmedla ett budskap till folk som inte har alls samma "ram" av utryckssätt osv.
Sen måsta jag säga att det varit samingar fyllda av Gudsnärvaro. Man blir så tacksam när man liksom känner att Jesus verkligen är där. Jag hade hand om inledningen på nattvarden. Jag skulle bara hälsa välkomna. Det var verkligen så jag fick anstränga mig för att inte darra på rösten. Det var så starkt. "Hinnan" (som Peter Halldorf uttryckt det) mellan himmel och jord blir så tunn i nattvarden. Jesu närvaro blir verkligen påtaglig.
Det om lägret. Återkommer säkert i ämnet.
I mitt hus så har de grävt upp sågspån och brutit upp golven helt i köket och sovrummet. Man ser marken rätt igenom. Det är märkligt att komma in där. Känns inte som stället jag bott på. Men det blir ju grundligt gjort. Jag har hört att Christer Bäckrud inte slarvar utan är mycket nogrann. Och det stämmer verkligen.
I veckan har det varit hemma här hos mina föräldrar och satt in dörrar i rummen runt hallen. Och i fredags gjorde de färdigt det mesta, bara trösklarna kvar. Eftersom jag hade kommit hem sent på torsdagen efter hjälpt Benny med att tvätta bussen från Leksandsresan så hade jag lite sovmorron. Och då på fredagsmorgonen i mörkret på mitt rum kommer Nicklas Lundell insmygandes. Han smög verkligen så jag tog för givet att han visste att jag låg där. "God morgon" sa jag. Han hade inte fattat att jag var hemma. Han blev minst sagt förvånad. "OJ! är du hemma?" utbrast han. Och försvann ut ur rummet. För min del var det ju inget, men det var nog lite pinsamt för honom. Jag tyckte lite synd om honom. Kanske skulle jag satt en lapp på min dörr eller nåt. Lite kul var det ju ändå.
Som svar på Linas fråga angående vinden. Vi har inte tänkt göra något speciellt med den i detta skede. Förutom att det förmodligen kommer bli lite mer ordning än det varit. (Åtminstone en tid framöver) Fast jag drömmer ju om någon slags myshörna där man bara kan slänga sig i en hög med kuddar och läsa en bok. Fast det blir ju i så fall sommaraktivitet, för nån värme lär vi väl inte installera där uppe.
Dags för sängen. Möte imorrn. Det var länge sen jag var på ett vanligt möte i församlingen. Det ska bli skönt. Jag älskar verkligen min församling.
bless
-jocke-
Bilder ja... Jag undrar om de går att lägga ut på "bilddagboken", eller vad det heter. Det är ju så många bilder. Det är ju inte jättepraktiskt att lägga upp bilder på bloggen. Därför blir det ju bara några åt gången här. Men jag ska lösa det på nåt sätt. Imorrn är det ju söndag och då borde jag få lite tid att fixa med det där.
Det jag vill säga om lägret är att det var konon. Det är ett mycket speciellt läger. Man kan ju egentligen inte säga att det är ett ungdomsläger. För det är med lika mycket vuxna som barn och ungdomar. Detta bidrar till en mycket trygg stämning. För er som inte fattar vad jag pratar om så är det ett skidläger som vår församling gör tillsammans med Pingst- och Missionsförsamlingen i Hånger. Det är också mycket ovanligt, åtminstone för mig, att tala till vuxna som inte tror. Vi hade nämligen tre kvällar med bibelstudier som var obligatoriska. Även sista kvällens nattvardsstund var obligatorisk. Det är väldigt roligt att försöka tala och beskriva tron för människor som ännu inte tror. Det är ju det jag vill. Och det är också en utmaning att förmedla ett budskap till folk som inte har alls samma "ram" av utryckssätt osv.
Sen måsta jag säga att det varit samingar fyllda av Gudsnärvaro. Man blir så tacksam när man liksom känner att Jesus verkligen är där. Jag hade hand om inledningen på nattvarden. Jag skulle bara hälsa välkomna. Det var verkligen så jag fick anstränga mig för att inte darra på rösten. Det var så starkt. "Hinnan" (som Peter Halldorf uttryckt det) mellan himmel och jord blir så tunn i nattvarden. Jesu närvaro blir verkligen påtaglig.
Det om lägret. Återkommer säkert i ämnet.
I mitt hus så har de grävt upp sågspån och brutit upp golven helt i köket och sovrummet. Man ser marken rätt igenom. Det är märkligt att komma in där. Känns inte som stället jag bott på. Men det blir ju grundligt gjort. Jag har hört att Christer Bäckrud inte slarvar utan är mycket nogrann. Och det stämmer verkligen.
I veckan har det varit hemma här hos mina föräldrar och satt in dörrar i rummen runt hallen. Och i fredags gjorde de färdigt det mesta, bara trösklarna kvar. Eftersom jag hade kommit hem sent på torsdagen efter hjälpt Benny med att tvätta bussen från Leksandsresan så hade jag lite sovmorron. Och då på fredagsmorgonen i mörkret på mitt rum kommer Nicklas Lundell insmygandes. Han smög verkligen så jag tog för givet att han visste att jag låg där. "God morgon" sa jag. Han hade inte fattat att jag var hemma. Han blev minst sagt förvånad. "OJ! är du hemma?" utbrast han. Och försvann ut ur rummet. För min del var det ju inget, men det var nog lite pinsamt för honom. Jag tyckte lite synd om honom. Kanske skulle jag satt en lapp på min dörr eller nåt. Lite kul var det ju ändå.
Som svar på Linas fråga angående vinden. Vi har inte tänkt göra något speciellt med den i detta skede. Förutom att det förmodligen kommer bli lite mer ordning än det varit. (Åtminstone en tid framöver) Fast jag drömmer ju om någon slags myshörna där man bara kan slänga sig i en hög med kuddar och läsa en bok. Fast det blir ju i så fall sommaraktivitet, för nån värme lär vi väl inte installera där uppe.
Dags för sängen. Möte imorrn. Det var länge sen jag var på ett vanligt möte i församlingen. Det ska bli skönt. Jag älskar verkligen min församling.
bless
-jocke-
Kommentarer
Trackback